Stenarna beskrivs numrerade enligt Ole Worms numrering på tennsnittet 1643.
Sten nummer ett bör vara huvudstenen i monumentet. På 1600-talsteckningarna ovan står stenen söder om sten nummer två och norr om sten nummer fyra. Denna sten är satt och ristad som ett minne av Roi och Legfred, vilka var söner till en Gunne Hand. De som lät rista runorna var Esbern och Tomme. Runtexten lyder:Ausburn auk Tumi satte denna sten efter Gunne Hands söner Roi och Leikfred. Stenen är av grovkornig, lätt brunaktig granit. Stenens höjd är 154 cm, bredden är 172 cm och den är 38 cm tjock. Stenen står med run- och bildsidan mot norr.
På stenen finns också en man med en yxa över axeln. Yxan var ett vanligt vapen under Vikingatiden, men hade även ett symboliskt och kulturellt värde. Olika runforskare har spekulerat om vem denne yxman kan vara, kanske är det någon av de män som varit upphov till runristningen, Roi eller Legfred. Det kan också vara deras far Gunne Hand som kanske var en betydande storman på 1000-talet. Eller så är det någon annan som Roi och Legfred har varit i tjänst hos och kanske kämpat med. En av alla andra möjligheter är att det är Olof den helige, S:t Olof. Den norske kungen Olof Haraldsson dog år 1030 i slaget vid Stiklestad i Norge. Han hade varit i landsflykt och försökte återta Norge från den danske kungen Knut den store. S:t Olof blev omgående martyr och blev heligförklarad i hela norra Europa. S:t Olof blev den kristna symbolen som övertog asagudens Tors roll i folktron, men mannen på sten ett kan naturligtvis också föreställa någon helt annan.
Sten nummer två är ristad till minne över Tomme, även han en son till Gunne Hand. Om det är samme Tomme som var med och lät rista runorna efter bröderna Roi och Legfred så kan det konstateras att runorna på sten två ristades vid ett senare datum än på sten ett. Runtexten lyder: Esbern satte sten denna efter Tomme, son till Gunne Hand. Stenarten är grovkornig rödaktig granit. Stenen är 114 cm hög, 113 cm bred och 40 cm tjock. Stenen var monumentets nordligaste sten och stod med runsidan mot norr enligt Skonvig. I sten två finns ett Georgskors. Georgskorset förekommer på 24 danska runstenar varav 20 är daterade till 1100-talet eller senare. Korset förekommer endast på 4 runstenar av samma datering som Hunnestadstenen. Vanligast är Georgskorset på Bornholm där det förekommer på 11 av Bornholms runstenar. Inne i Georgskorset finns det urgamla hakkorset, Svastika eller lyckokorset, vilket symboliserar lycka och välgång på samma sätt som lyckohjulet. Danska runstenar med både ett Georgskors och Hakkors finns endast fem stycken, varav Hunnestadstenen är den ende från tiden före 1100-talet. De övriga är tre stenar från 1100-talet (Bornholm) och en sten (Lösen) från tidig medeltid. Slutsatsen kan vara att Georgskorset på Hunnestadsmonumentet kanske har ristats 100 år efter den övriga ristningen på monumentet. Ristdjupet i korset är heller inte lika djupt som runristningen på stenen, detta är något som förstärker nämnda teori.
Sten fyra står söder om sten två och norr om sten åtta. Stenen är av finkornig, grå-randig granit. Stenen står i en nordlig sluttning med bildsidan mot norr och är 205 cm hög, 100 cm bred och 50 cm tjock. Bilden har tolkats som trollkvinnan Hyrrokkin i asatron. Bilden skall ses som en del av händelserna vid Ragnarök, Världens undergång vilket var oundvikligt för att en bättre värld skulle skapas. Balder som var den snälle och gode guden skulle offras i Ragnarök och det var tack vare trollkvinnan Hyrrokkin (sten fyra) som Balders dödsskepp kunde lämna land. Stenens form är avlång typisk för bautastenar. Figuren täcker två tredjedelar av stenen och mäter från toppen till tassarna/fötterna på djuret 127 cm. På Worms teckning från 1600 -talet kan man se att markytan når till bildens undersida.
Sten nummer fem ligger omkullfallen väster om monumentet som den sydligaste av liggande stenarna. Enligt Skonvig är stenen 2,5 alnar (148 cm.) lång och 1,5 aln (89cm.) bred. På stenen finns en bild som kan beskriva ulven Skoll i asatron vilken skulle sluka solen i Ragnarök. Djuret gapar över en maskliknande figur, med slingor som kan tolkas som solstrålar. Denna maskliknande figur i kombination med djur/ulvar finns även på en av Lundastenarna. En liknande mask finns även på Västra Strö- monumentet och på småstycken från Bösarp (DR 258, Jacobsen&Moltke 1942). Sten nummer fem är försvunnen möjligen sedan i början på 1700-talet. Teckninen är gjord av Nils Henric Sjöborg i början av 1800-talet.
Sten nummer sex har ungefär samma storlek, 148 x89 cm, som sten fem enligt Skonvig. På stenen finns ett djur, kallad ”det store dyr” eller ”lejon” är beteckningen för det stora fybenta djuret vilkens förebild finns i Nordengland förekommande ”anglian beast”. Djuret förekommer på danska runstenar Jellingstenen från 950-talet och från samma period som Hunnestadsmonumentet, Tullstorp och London (D.R. Jacobsen&Moltke 1942 s. 798.) Ett stort djur förekommer även på Skårby-stenen, men detta skiljer sig betydligt från de övriga utseendemässigt. Detta djur kan vara en förebild på de vanligt förekommande ”panterfigurerna” på medeltidsvapen. I Ljunits häradsvapen och i Skånes vapen finns liknande djur. Asatron beskriver ett hjortdjur som heter Eiktyrner. Eiktyrner var en hjort som sprang runt på asken Yggdrasils grenar så att daggen släppte och framkallade regn vilket fyllde åar och sjöar. Om vi håller oss till att bilderna på monumentet handlar om asatron och Ragnarök borde djuret på sten sex beskriva hjorten Eiktyrner i asatron. Teckningen är gjord av Magnus Dublar Rönnou i början av 1700-talet.
