Hunnestad är en liten by med stor historia i Skårby socken, Ljunits härad i fd Malmöhuslän. Enligt ”Ortnamn i Skåne” Bengt Pamp, betyder namnet Platsen vid åsen. Den gamla bebyggelsen ligger vid ett vattendrag i en rundad dalgång mellan markerade höjder. Förleden i Hunnestad kan komma av ”hun”, vilket betyder ås, förleden kan även tolkas som ”Huni” eller ”Huna”, vilket är ett personnamn. Efterleden ”stad” är ett urgammalt namn i nordiska språken som betyder ställe eller plats.
Fynd av östersjökeramik inom nuvarande bytomt antyder att byn har haft samma placering sedan lång tid tillbaka. I skissen nedan finns den gamla bebyggelsen skuggad som jämförelse med nuvarande hus och gårdar.
Skissen är hämtad från The archaeology of the cultural landscape, acta archaeolgica lundensia ser 4, No 19. Johan Callmer sid. 392. Ringar visa fynd av svartjord gods/keramik, triangel med spets upp visar fynd av keramik från järnåldern och triangel med spets ned visar fynd av keramik från 1200-talet.
Hunnestads By och säteri som innehades av urskånsk-dansk adelssläkt. Olika källor från 1600-talet antyder om att säteriet är bland de älste i Skåne:
”Uthi Skårby Sochn och Hånestad by, ligger ett Uhrgammalt, doog litet Säterie, Hånestadh gårdh benembdt.” – (Jordrevningsprotokoll 1671).
”Honnestdh gårdh utji Skårby sochen finds at hafua warit it gamelt säterij urminis tidh medh de elste” – (Herrgårdsbeskrivningarna 1682).
”Hönnstadh hvarest en herrgårdh är, hvilken kallas Hönnestadh gårdh, och meenes vara then elste i Skåne, som adlige privilegier äre förunte” – (Prästrelationerna 1690).
I nordväst gränsar kyrkbyn Skårby, i öster gränsar kyrkbyn Bjäresjö och i söder gränsar herrgården Marsvinsholm, alla inom en radie på tre till fyra km. Hunnestads bykärna, befinner sig på tomter där det har funnits gårdar och gatuhus sedan vikingatiden. Före enskiftet 1827 fanns, på denna plats, 11 gårdar och 6 gatuhus och på den lilla ytan bodde över 100 personer, varav de flesta var barn. En bit bort mot sydväst, där bäcken rinner i kanten av en brant slänt låg vattenmöllan, en husbehovsmölla av skvaltetyp vilket innebar att möllehjulet låg horisontellt i bäckrännan. På höjden alldeles norr om byn, kan man föreställa sig det gamla säteriet med ståtliga korsvirkesbyggnader. Ekonomibyggnaderna var sammanbyggda i u-form och täckta med halmtak. Mangårdsbyggnaden låg i öster och var även den i korsvirke, men med tegeltak och tinnar. Söder om gården fanns en fruktträdgård och norr om gården fanns humlegård och en fiskedamm. Gården är nämnd i skriftliga källor sedan medeltiden, och har förmodligen legat på samma plats i hundratals år ända fram till andra halvan av 1800-talet. Platsen är karaktäristisk för stormannagårdars placering redan under bronsåldern. På höjden norr om den lilla bäcken som ringlar i sänkan hade man god utsikt mot de hus och gårdar som har vuxit fram i stormannagårdens närhet. Stormannen hade ögonkontakt med byborna uppifrån och ändå en distans genom att bäcken markerade en gräns mellan stormannagården och resten av byn. Enligt gängse normer och standard skulle stormannen på huvudgården kanske ha byggt en kyrka på 1100-talet, men Hunnestad tillhörde Skårby socken och där det redan finns en kyrka som är äldre än övriga kyrkor i trakten. Den närliggande Skårby kyrka byggdes förmodligen inte av en storman, utan av missionärer som kristnade traktens folk. Detta förhållande skall sättas i samband med det praktfulla Hunnestadsmonumentet som kom till i ett paradigmskifte då kristendomen introducerades som ett medel för världslig och kyrklig maktkoncentration.
