Herrgården Marsvinsholm:
”I nörra wang löper ifrån Stoora siöe en stoor bäck kallas Leerhöell, samma bäck löper nedher åth Honnstadh.”

Skårby:
”Sielf hafver iagh märckt, at på et högt bärgh, som ligger östan för byen (Skårby), äre 9 á 10 hedniska begrafvelser, som äre medh een circulo af steen omsatte, inne uthi medh jordh och steen något upphögde, och står, uthi hvar och een, een högh sten iblant hvilcke somblige äre omkulfalne och ligga uppå städhen, sådanna begrafvelser hafver iagh seet uthi Vplandh. Bemätte bärg kallas Kruckebärg.”

”Byer äre tre…Hönnestadh hvarest en herregårdh är, hvilcken kallas Hönnestadh gårdh, och meenes vara then elste i Skåne, som adelige privilegier äre förunte.”

Källor äre ….Een annan källa är på Hönnestadhs marck, som kallas Tångakällan, hvilchens watn är mycket liufligit att dricka, så herrarne på Marsvijnsholm fordom thet om sommaren hafver som offtast drucket, och, thet iagh seet hafver, nu warande härskapet ännu understundum brukar.”

Tångakällan kan fortfarande beskådas i norra vägkanten av Europaväg 65 10 km väster om Ystad.

”Bäckar äre inga märckeliga. Åå är een, som skiiljer Liunnets och Härrestads häradh från hvar annan, och när then kommer synden för Hönnestadh, går then så in under jorden, at the som gå ther wedh at hösta, sinnes sig gå på grönsvärren, som på et laken, och menes fordom varit een siö, som är igengroot; sombige ställen äre holl, som brundar mycket diupa, och töör ingen medh hästar och vagn sig ther uth på begifva.”

”Een lijten skogh ligger östan för Skårby, som heetar Räckela, uthi then är kyrckioheerden til församblingen för 100 och några åhr sedana af een skoghpantare på sin gång till Krogeholm ihielslagen, och kallas ännu backen ther hos, Stiälebacken, som syndaren för sin ogärning blef rättat.”

”Uthi thenna puncten är intet mähr, som är värdt til att uptäckna, undantagandes, at iblant mosarne är een benämd Roothsmosa, hwarest i för tijdhen härskapen hafva låtit dämma up till een siö, och satt ther hoos een kruthmölla, men sedan han julaaffton uthbrööt, och fördränchte folck, hästar och vagnar, är icke mehr giort till siö, men nu höstas ther uthi, och finnes dog på somma ortor diupa hölar.”

”Tvänne bärgh äro, thet eena kallas Båålhögh och thet anra Kärlingsbärgh; thet första ligger uppå Skårby marck, uppå hvilket båål uthi krijgstijdh pläger sättas; thet andra ligger på Hönnestads marck; vppå then syndra sijdan uppå thesse bådha är och hafver uthi uhrminnes tijdh varit holl i jorden, så stort som et temmeligit faat, hvilcka icke siunes kunna warit giorde medh mennisklig hand, effter grönsären står på them neder i holet, doch är thet icke diupare uthi hvart bärg, än een godh half aln. Hvad man här om skall döma, kan iagh icke weta, ej heller weet allmogan något referera, undertagandes at the, som seent hafva reest frå herregårdhen till sitt huus, hafva sagt at the understundom höra et spökelse skrijka och thet voce valide rauca. Thetta bärgh ligger i skogshijdan och heeter Båålhögh, beståndandes af många bärgh, uppå hvilcka ligger öfverst een temmelig stoor högh. Om thet anra weet man intet referera.”

”Wppå Hönnestadhs marck stå een heel hopp steenar uthi ändan på een åker som ligger til hoofgårhen, iblant them 5 äre medh characteribus runicis märckjade in forma triangulari, och stå wapn eller boomärcken inne uthi een hvar, men inartificiosé uthgräfne. Thesse säges wara reeste til gamla kämpars monumenta, som hafva boot på hoofgårdhen; the som intet märckjade äro, säges wara satte theras barn, som i vnge åhren uthan manliga gärningars bedrifft äre döde. Prästaenckjan hafver referat mig, at salig Otte Marsvijn hafver i hennes barndom begärt af mag: Bartholdo Aqvilonio, at han thenna skrifften ville läsa, hvilcket han medh stort besvär giort hafver, effter steenarne väl i 8 dagar först af bönderna ware waskade, af then hvitja mosan kunne lösna, och befant salig magisteren intet annta än blotta nampnen. Jagh hafver migh och bekymrat these steenar samptlige afskrifua, sedan man fick magisterns präclaririssmi professoris bref, men förty helbrägdan och vederleeken intet hafva warit ther til, hafver thet thet ännu warit förgäves.”