Kvinnorna från Hunnestad Säteri hade en tendens att ty sig till aristokrater och nationalhjältar. Jens Koefoed var gift med Elisabeth Akeleye från Björnstorp, Torna h. Hennes farmor var dotter till Beate Myre från Hunnestad och Friskytten Mikkel Gjönge.
Jens Pedersen Koefoed 1628-1691
Bornholmsk patriot, är född den 3 november 1628 i Rönne och son av dåvarande borgmästaren Peder Hansen Koefoed. Modern hette Elisabeth Madsdatter Ravn. Om hans förste ungdom, antingen tiger källorna eller finns opålitliga forskningar, men han tycks ha varit av en hetsig och stridbar natur, och 26 år gammal hade han ett dråp på sitt samvete. Kanske för att undgå följderna tycks Jens Koefoed, som året innan hade gift sig med Margrethe Sander, ha rest över till Skåne, och 1657 ryckte han in som menig ryttare i Axel Urups regiment. Detta blev i början av 1658 fört över till Själland och senare som en följd av Roskildefreden fört över till Carl X Gustav, men Koefoed måste på ena eller andra sättet undvikt att hamna i svensk krigstjänst, för i november 1658 var han tillbaka hos sina landsmän på Bornholm. Dessa var upphetsade av tryckande skattepålägg och hänsynslös utskrivning dessutom uppeldade av ett upprop från Fredrik III, därför beslutades att avkasta det vid Roskildefreden påtvingade oket. Det är tveksamt om Koefoed planerade befrielsen, det allmänt antas att den snarare skall skyllas på hedersmannen Poul Anker, sockenpräst i Hasle och Rutsker, i samverkan med borgmästaren Peder Olsen i Hasle. Jens Koefoed har i varje fall spelat en huvudroll vid utförandet av den behjärtade sammansvärjningen. Som bekant började resningen med att Koefoed tillsammans med några medsammansvärjade den 8 dec trängde in borgmästaren Peder Laurotsen i Rönne där den svenske fogden och kommendanten på Hammershus, överste Johan Printzenskjöld, som under en tjänsteresa var på besök, och Printzenskjöld blev tillfångatagen av de sammansvurna. När Printzenskjöld försökte att fly ute på gatan blev han ned skjuten av Koefoeds svåger Willum Clausen. Följande dag drog alla de sammansvorna, nu tillsammans med stora hopar av beväpnade bönder och borgare, till Hammershus vars besättning, förskräckta av Printsenskjölds försvinnande, lät sig skrämmas och övergav klippfästningen. Därmed var i verkligheten ön tillbakavunnen och den 12 dec kunde det återigen, som det heter ”Bedes fra Praedikestolen for den danske konge”. Koefoed i förbindelse med andre borgmästeren i Rönne Claus Kam övertog tillsvidare befallningen över slottet och ön, medan Borgmästare Peder Olsen sändes till Köpenhamn för att lämna över ön i Fredrik III:s händer. Som belöning lät kungen först utställa ett Fredebrev som fritog Koefoed för rättslig åklaga för dråpet och utnämnde honom därefter till kapten i Bornholms Milits med årlig lön av 200 rdl och att avgiftsfritt nyttja den stora egendomen Maglegaard i Öster Marie socken. Själva uppståndelsen genomfördes med förhållandevis få offer av människoliv utan nödvändig grymhet. Kanske var detta inte efter Koefoeds ambitioner, ty han hade ett glödande hat till svenskarna. Bevis på detta gav si till känna under det Skånska kriget, där han då den svenska flottan led skeppsbrott vid Bornholm, till motsats till kommendanten, hårt höll på att alla ilandkommande svenskar utan nåd och barmhärtighet skulle slås ihjäl. Koefoed gifte sig andra gången med en adelsdam, Elisabeth Akeleye (1654-1739), dotter till Gabriel Akeleye till Bjellerup vid Lund och Beate Clausdatter Machabaeus (barnbarn till Beate Myre från Hunnestad). Med bägge sina hustrur hade Jens Koefoed 24 barn. Han dog på Maglegaard 16 maj 1691.
Källa: www.runeberg.org - Dansk biografisk lexikon
